Karl-Erik Tallmo,
artikelregister
Nu är han aktuell igen och även nu tycks det vara få som läser. Att "mediet är budskapet" handlar inte om att unga vill bli programledare i TV eller att det är häftigt med Internet, oavsett vad man gör där. Det betyder att en ny teknik i sig förändrar proportioner, tempo och mönster i olika mänskliga mellanhavanden. Automatiseringen inom industrin hade oerhörda sociala konsekvenser, oavsett om det som tillverkades var corn flakes eller cadillacar, för att ta McLuhans eget exempel ur "Understanding Media" från 1964.
För ett av missförstånden på senare tid står Umberto Eco, som i februari-marsnumret av Wired säger att "mediet är budskapet" stämmer bättre på TV än på Internet. Men är det något som visar att just formerna för informationsspridning påverkar mänskliga relationer och arbetsformer, så är det väl Internet?
På 60-talet handlade mediedebatten onekligen mycket om TV. I dag kan man dock mycket väl läsa McLuhan med Internet-filter: samma groteska överdrifter ser vi i dag när det gäller Internets användning inom t.ex. affärsvärlden eller undervisningen. Samma överskattning och samma demonisering - vilket ju är två sidor av samma sorts okunskap.
McLuhan förutsåg förvånansvärt tidigt och precist hur datorerna (långt före persondatorrevolutionen) skulle skapa nätverk. En sorts global jättehjärna skulle uppstå som en förlängning av vårt nervsystem, medan äldre tiders verktyg varit en förlängning av vår motorik, vår muskelkraft. Detta är ändå inte det verkligt originella. Andra har också varit inne på detta, t.ex.. H. G. Wells eller Lewis Mumford. Det banbrytande är McLuhans metod. Medan Marx analyserade samhället i termer av varuproduktion och klasskamp, såg McLuhan det i termer av hur information samlas och sprids. Och litteraturvetare som han var, analyserade han ofta de nya elektroniska medierna som om de varit metaforer i en surrealistisk dikt.
Tanken att vi bor i en global by åsyftar inte enbart det att vi via Internet eller CNN blixtsnabbt kan utbyta såväl trivialt skvaller som avgörande nyheter mellan kontinenterna. McLuhan menade också att vi blivit samlare igen, av information, och att detta i vår tid blir den främsta källan till välstånd. Industrialismen främjade specialisering, alltmer fragmenterade (och otillfredsställande) arbetsuppgifter, medan informationsåldern främjar mångkunnighet.
McLuhan hade inte alltid rätt. Han förirrade sig ibland. Teorin om heta och kalla medier är t.ex. inkonsekvent. Men jag vet få som förirrar sig på ett så stimulerande sätt som McLuhan. En person som kan skriva en mening som den här måste man ju bara läsa mera av: "Det tryckta ordets uniformitet och repeterbarhet gav upphov till 1600-talets politiska aritmetik och 1700-talets hedonistiska infinitesimalkalkyl" (ur The Gutenberg Galaxy, 1962).
McLuhan dog 1980. Man undrar förstås vad han skulle ha sagt i dag om multimedia - inte minst om CD-ROM-skivan "Understanding McLuhan" som nu utkommit på Voyager. Den innehåller "Understanding Media", och "The Gutenberg Galaxy", men var är artiklarna och litteraturkritiken? Tyvärr är skivan trögnavigerad och svåröverskådlig. Ändå är den förstås rekommendabel, eftersom den erbjuder maskinell sökning som man aldrig kan utföra i de tryckta versionerna. Men skivans egentliga slagnummer är nog ändå en två timmar lång ljudinspelning av en föreläsning från Columbia University 1978. Mycket pedagogiskt och givande.
Karl-Erik Tallmo
tallmo@nisus.se