Dagens Forskning nr 16, 26-27/8 2002
”Ragnar Rylander har villigt erbjudit sina tjänster”
[In English]
Professor Rylander skriver i förra numret av Dagens Forskning att min artikel om hur han tagit emot pengar från Philip Morris (PM) för sin forskning är vårdslös och felaktig. Han säger också att huvudunderlaget till artikeln är de förtalsdömda Rielles och Diethelms webbplats "Prévention".
Nej, artikeln bygger inte på dessa webbsidor utan på de dokument som PM av domstol tvingats offentliggöra på nätet, och som jag studerat i mer än ett år. Jag har där bl.a. kunnat läsa flera hundra av Rylanders egna brev och faxmeddelanden. Rylander påstår också att jag inte läst några originaldokument. Självklart har jag läst t.ex. artiklar av honom, läroboken i miljömedicin, utredningen från Genèves universitet, liksom domen. Dock har han rätt i en sak. Jag missuppfattade detta att han inte ville ha domen publicerad i de schweiziska tidningarna. Det ville han, men domstolen tyckte inte det var nödvändigt.
Rylander skriver att varken domstolen eller universitetet i Genève funnit att han gjort sig skyldig till forskningsfusk. Det var ju också vad jag skrev. Jag tillade dock att både domen och universitetets rapport ändå riktar kritik mot hans bindningar till tobaksindustrin. Denna kritik viftar Rylander nu bort. Ändå fann han anledning att i brev till utbildningsministern i Genève bemöta kritiken.
Så här skrev Ragnar Rylander i förra numret av Dagens Forskning:
Mitt samarbete med Philip Morris påbörjades 1972 och har inneburit ett understöd till väldefinierade forskningsprojekt som jag själv utarbetat samt att vara vetenskaplig rådgivare till INBIFO, ett inhalations-toxikologiskt laboratorium i Köln. Inom ramen för detta samarbete har jag aldrig skrivit på något konsultkontrakt, vilket har gett mig den frihet jag ville ha, till exempel att inte bli inblandad i tobaksindustrins produkt- eller policyfrågor. Detta framgår också av de dokument som citeras i artikeln - jag erhöll bidrag till forskningen oberoende av dennas inriktning. Samarbetet har inte varit hemligt - av olika aktstycken framgår att det var välkänt och publicerat redan från 1974.
För tydlighetens skull tar jag detta punkt för punkt:
Väldefinierade forskningsprojekt: I PM-dokument nr 2023223287/3290 (länkar till alla dokument finns på www.dagensforskning.se) står: "han får betalt denna summa oavsett vad vi ber honom att göra åt oss". Att PM föreslagit projekt framgår exempelvis av PM 2028381515, där Ruth Dempsey 1994 tackar Rylander: "Tack för din samarbetsvillighet och för att du vill överväga vårt förslag till upplägg [protocol] av en svensk studie om förväxlingsfaktorer."
Vetenskaplig rådgivare till INBIFO: Rylander försöker för andra gången få sin roll vid det PM-ägda forskningsinstitutet att framstå som blott rådgivande. "Vår representant på INBIFO", kallas han i PM 2063590979/0980.
Produkt- eller policyfrågor har han inte varit inblandad i, säger han. Men i nämnda dokument står att han ska syssla med "vetenskapliga metoder och utvärdering av produkter ". I PM 1000259869/9870 står: "Officiellt skulle han bokföras som konsult [...] hans uppgifter skulle dock vara att leda [supervising] våra projekt på INBIFO och han skulle också hjälpa till att planera och organisera detta arbete." Knappast bara en enkel rådgivare, alltså. Rylander upprepar också ännu en gång att han inte varit konsult, fast redan nämnda dokument bevisar detta. I t.ex. PM 2063590979/0980 står att "Dr Ragnar Rylander undertecknade ett konsultavtal med Philip Morris 1972 (bifogas)". I PM 2501367906 från juli 1972 föreslår han det själv: "Det kommer således att bli nödvändigt för mig att ta konsultuppdrag och jag är glad att höra [...] att vårt nuvarande sarmarbete också kan utföras i form av ett konsultskap."
Samarbetet har inte varit hemligt, utan känt redan från 1974, skriver Rylander. Han avser då förmodligen att de internationella konferenserna om passiv rökning 1974 och 1983 angavs som sponsrade av Fabriques de Tabac Réunies (ett PM-bolag) respektive branschorganisationen Tobacco Institute. Men att en stor del av det löpande forskningsarbetet i Genève och Göteborg varit finansierat av tobaksbolagen var knappast känt, eftersom institutionsledningarna i båda städerna överraskades av detta faktum när de hemliga PM-dokumenten blev offentliggjorda. Prefekten vid institutionen i Genève, André Rougemont, sade vid rättegången i förtalsmålet: "Om jag som chef [...] hade vetat att professor Rylander var konsult åt Philip Morris, så hade jag bett honom att välja mellan dem och oss." (Sid 5 på www.prevention.ch/rya2.htm.)
Dekanus vid medicinska fakulteten i Göteborg, Staffan Edén, skrev till mig i juni i år att "Göteborgs Universitet hade ingen kännedom att Rylander fick konsultarvode (90 000 USD)." Detta gäller de 90 000 dollar per år Rylander fick i konsultarvode förutom de 60 000 dollar per år han mottog i forskningsanslag från PM. Edén säger också att "universitetet ej känt till att Rylander haft bisysslor eftersom han underlåtit att rapportera dessa". Rylander var tidigt klar över att samarbetet till stor del måste hållas hemligt. I dokumentet från 1972 där han föreslår konsultskap skriver han: "Självfallet måste allt vårt gemensamma arbete formellt knytas till en sekretessklausul [a paragraph on secrecy] [...]"
Rylander skriver att min artikel ger intryck av att hans samarbete med PM ingått som en del av en strategi som tobaksindustrins advokater lagt upp för att minska uppmärksamheten rörande tobaksrökens skadeverkningar. Tyvärr är just detta en ganska god beskrivning av den uppfattning man får när man läser dokumenten. Påfallande många advokater från tobaksindustrins PR-firmor finns i kulisserna när Rylander arrangerar konferenser eller skriver rapporter. Konferensen om passiv rökning som Rylander arrangerade i Genève 1983, planerades bl.a. vid möten med Don Hoel från advokatfirman Shook, Hardy & Bacon. I en lägesrapport 1981 skriver Hoel:
"han [Rylander] trodde inte att konferensen skulle kunna eller vilja ha möjlighet att 'friskriva' den passiva rökningen från hälsofaror. Dr Rylander trodde dock att han skulle kunna förmedla en hälsosam skepsis till konferensen om några av de påståenden som förekommer om miljötobaksrök. Alla sådana försök innebär vissa risker, men mot bakgrund av omständigheterna trodde både han och jag att dessa 'risker' skulle kunna minimeras."
Därefter nämns att Rylander och advokatfirman tillsammans ska utforma diskussionsunderlagen. Rylander ansåg att finansieringen borde skötas av CTR - ett vetenskapsråd som inte så många visste hade startats av tobaksbranschen - eftersom pengar från Tobacco Institute skulle verka mera besudlade ("tainted"). Alltså var det inte så okontroversiellt att ta emot pengar från tobaksindustrin på den här tiden som Rylander nu påstår.
Den tryckta rapporten från konferensen skrevs också tillsammans med advokaterna. I slutkapitlet står: "En samlad utvärdering grundad på tillgängliga vetenskapliga data leder till slutsatsen att man inte har kunnat fastställa att det föreligger någon ökad risk för icke-rökare som exponeras för miljötobaksrök." Just den meningen citerades i en annons som Reynolds Tobacco Company satte in i hundratals tidningar i hela USA. Det finns inga bevis för att passiv rökning är skadligt, och det är inte bara önsketänkande från tobaksbranschen utan vetenskap, hävdar man i annonsen och citerar Rylanders text, en text man själv varit med om att skriva.
Beträffande Philip Morris och bolagets forskningspolitik står det i artikeln att den text jag åberopar inte kunnat återfinnas. Texten i det aktuella dokumentet lyder "Encouraging objective scientific research as the only way to resolve the question of health hazard", skriver Rylander nu. Detta är tredje gången han försöker få det till att detta dokument handlar om att PM vill satsa på objektiv forskning. Jag föreslår att läsare med tillgång till Internet själva slår upp dokumentet PM 2024274199/4202. Där får man en helt annan bild om man bara läser det som står före den mening Rylander anför:
"Tvärtom har den [industrins strategi] alltid varit en tillbakahållandets strategi, som består i
Läser man vidare står det också att det man nu föreslår inte är "strikt vetenskapligt".
Vi har aldrig sagt att denna faktor [kostfaktorn] är viktigare än tobaksrök vilket anges i artikeln, endast att det är viktigt att kontrollera för kostfaktorer när man gör undersökningar av tobaksrökens effekter, skriver Rylander. Tja, vad ska man kalla det när han i sitt expertyttrande till amerikanska Environmental Protection Agency skriver att det vore ett misslyckande för folkhälsan att råda en mor med ett barn som har upprepade luftvägsinfektioner att sluta röka istället för att ändra kosten? I en rapport från 1991 berättar Rylander för PM hur studien om barn och lungsjukdom fortskrider: "Projektet verkar mycket lovande eftersom de första resultaten tyder på att kostfaktorer kan vara av lika stor eller större betydelse för lungsjukdomar hos barn än passiv rökning." Man kan fråga sig varför detta är så lovande, vari ligger det intressanta för PM? Rylander erhöll på 90-talet 75 000 dollar per år för denna studie ("Environmental risk factors for respiratory infections", Archives of Environmental Health nr 5:2000) och en annan studie, men finansiären står inte angiven i artikeln.
Man ska vara klar över att professor Rylanders aktiviteter, särskilt under de senaste 20 åren, pågått medan branschen slagits för sitt liv mot officiella hälsoinstansers allt starkare övertygelse om den passiva rökningens skadlighet, t.ex. amerikanska Surgeon general (chefen för hälsovården), EPA och WHO. I denna strid har Ragnar Rylander villigt erbjudit sina tjänster åt en part vars främsta mål i vetenskapliga frågor varit att "så tvivel om hälsorisken utan att direkt förneka den".
|