"Hörnartikel", Dagens Nyheter 11 oktober 1966
Skolhälsovård i kris[redaktionell ingress:] Medicinalstyrelsen och skolöverstyrelsen ger dåligt genomtänkta anvisningar för hur de många vaccinationerna skall ordnas inom skolhälsovården, framhåller fru Sigrid Tallmo, skolsköterska i Karlskoga. Det är på tiden att införa särskilda ympningscentraler eller patruller, som kunde bli stommen i beredskapsorganisation vid epidemier. Medicinalstyrelsen begärde förra året att smittkoppsympning (revaccination) skulle utföras allmänt i skolorna. Regeringen har nu uppdragit åt medicinalstyrelsen att i samråd med skolöverstyrelsen under läsåret 1966/67 låta genomföra frivillig revaccination mot smittkoppor av en årsklass barn, i skolåldern. Cirkulär angående detta har nyligen sänts ut till berörda läkare. Skolöverstyrelsen har utarbetat en blankett varpå tillstånd kan medges för både grundläggande vaccination och förstärkning av tidigare vaccinationer mot polio, difteri/stelkramp, tuberkulos och smittkoppor. Avsikten synes vara att l likhet med Barnläkar- och Skolläkarförbundens förslag till regeringen (enligt DN 4/11 1965) utöka vaccinationsprogrammet för skolhälsovården till att omfatta samtliga för skolbarn aktuella vaccinationer. Som skolsköterska reagerar man då mot att allt fler ympningar får inkräkta på skolläkarens redan förut knappt tilltagna tid. Eftersom det är vi skolsköterskor som får utföra det mest tidskrävande arbetet även vid vaccinationer, kan man fråga om medicinalstyrelsen och Skolläkarförbundet räknat med hur vi förutom det ordinarie rutinarbetet även skall hinna med det betydelsefulla mentalhygieniska arbetet, som ständigt växer. Och hur kommer lärarna att ställa sig till det utökade vaccinationsprogrammet i skolorna? Man har tidigare ansett att lektionstiden blir alltför mycket splittrad. Jag anser tiden vara mogen för att inrätta särskilda ympningscentraler eller patruller. Denna verksamhet skulle kunna skötas av nu icke yrkesverksamma sjuksköterskor. Då sådant arbete inte är av konfidentiell natur, kan skriv- och registreringsarbete skötas av icke sjukvårdsutbildad personal. Övriga sjuksköterskor och läkare skulle då kunna avlastas. Dessa centraler eller patruller skulle också kunna utgöra stommen i en beredskapsorganisation som kunde tjänstgöra då massvaccinationer snabbt skall gengomföras (exempelvis under smittkoppsepidemier, som den år 1963, och svårare influensaepidemier). Utmärkande för medicinalstyrelsens och skolöverstyrelsens gemensamma anvisningar när det gäller ympningar av olika slag som skall utföras inom skolhälsovården är att de ger dålig information, är vagt formulerade och dåligt genomtänkta i avseende på samordning med arbetet enligt tidigare anvisningar. Man tar inte heller hänsyn till om det finns tid och personella resurser, skolläkare och skolsköterskor, för nya arbetsuppgifter. Man kryper bakom den felaktiga tanken att det inte behöver ta extra tid i anspråk om ympningarna utföres i samband med de allmänna klassundersökningarna (i klass 1, 4, 7 och 9). Ingen synes ha ansvar för hur organisationen fungerar i praktiken. När man gör anmälan om missförhållanden till medicinalstyrelsen och skolöverstyrelsen hänvisar de till varandra. I cirkuläret om smittkoppsrevaccinationen säger man att den bör "utföras i tredje, fjärde eller femte årskursen, varvid ur organisatorisk synpunkt fjärde årskursen torde vara att föredraga". Eftersom klassundersökning äger rum i klass 4, anser man tydligen att läkaren då kan vaccinera samtidigt med denna. Det bör emellertid observeras att i samband med klassundersökningarna göres även tuberkulinprov och calmettevaccinationer. Kan det vara lämpligt att få en smittkoppsvaccination utförd samtidigt som man har ett sår efter en calmettevaccination på låret och kanske ett utslag på bröstet efter tuberkulinprovet? Enligt medicinalstyrelsens tidigare anvisningar kan polioympning också bli aktuell samtidigt. Bestämmelsen om att smittkoppsympning kan ske i klass 3, 4 eller 5 försvårar arbetet. Om en elev i klass 4 flyttar från ett distrikt där man t ex vaccinerar i klass 5 till ett annat där man vaccinerar i klass 3, blir han utan vaccination om inte den mottagande skolsköterskan ständigt uppmärksammar sådana fall och ordnar en särskild vaccination. Myndigheter och läkare måste få klart för sig att det inte är antalet utförda ympningar som är avgörande för arbetets omfattning, utan det är arbetet med att få alla rätt ympade. När jag tidigare i fråga om polioympningen diskuterat detta med skolöverläkare G Rodhe svarade han att det inte är skolsköterskan som skall ansvara härför. Det är föräldrarna. Om föräldrarna skall kunna ansvara för att barnen blir rätt ympade, måste de väl också få möjlighet att hålla reda på när de olika ympningarna i skolan äger rum. När de nu får fylla i en medgivandeblankett som gäller för alla ympningar som skall utföras under skoltiden, kommer de då inte att invaggas i den tron att ansvaret för att deras barn blir rätt ympade vilar på personalen? För att få bort en mängd onödig pappersexercis och för att få en bättre kontroll för polio- och liknande ympningar har jag föreslagit och utarbetat ett obligatoriskt ympningsbevis (OYB), men medicinalstyrelsen har, trots att man ansett förslaget vara bra, inte kunnat göra något för att få det genomfört. Man kan då fråga sig: Har medicinalstyrelsen för små befogenheter? Den anser sig inte ha pengar för ändamålet. Om man inför ett system som medför en bättre kontroll, reducerar dubbelympningarna till ett minimum, indirekt högst avsevärt förbättrar det allmänna skyddet mot polio eller andra sjukdomar och dessutom sparar arbetskraft inom hälsovården, måste ju detta medföra stora besparingar. PS. Först i efterhand, sedan en mängd barn i höst redan har tuberkulinprövats och calmettevaccinerats, BCG, enligt tidigare bestämmelser, har vi den 26 september genom "Aktuellt från skolöverstyrelsen" fått kännedom om ändrade bestämmelser (av den 29/7!). 1) Under rubriken "Tillägg till instruktionerna för skolläkare och skolsköterskor m m" heter det bla: Det åligger skolläkare att "med biträde av skolsköterska tuberkulinpröva elever vilkas tuberkulinreaktion icke är känd, och tillråda de negativt reagerande vaccination mot tuberkulos". 2) Under rubriken "Vaccinationer i skolåldern" med underrubrik "Tuberkulos" står: "Tuberkulinprövning skall utföras på samtliga elever i första årskursen och i sjunde eller nionde årskursema samt i övrigt på elever, vilkas tuberkulinreaktion ej är känd ... BCG-vaccination skall tillrådas tuberkulinnegativa elever i årskurs 7 respektive 9 samt i gymnasiala årskurser. Övriga tuberkulinnegativa elever tillråds BCG-vaccination allt efter läkarens bedömning." Vad menas med "elever vilkas tuberkulinreaktion ej är kand"?. Finns det andra än de spontanpositiva vilkas tuberkulinreaktion inte kan förändras kortare eller längre tid efter företaget tuberkulinprov? De elever som är positiva efter en tidigare utförd BCG-vaccination kan ju åter bli negativa, och de som efter negativ reaktion ej blir BCG-vaccinerade blir spontanpositiva om de smittas av tuberkulos. Hur skall man enligt ovannämnda, instruktioner behandla exempelvis de elever som reagerar negativt i årskurs 1? Enligt läkarinstruktionen, punkt 1 här ovan, skall de tillrådas vaccination; men enligt instruktionen enligt punkt 2 skall vaccination tillrådas allt efter läkarens bedömning. Vad skall i så fall denna bedömning grunda sig på? Om dessa elever ej vaccineras, skall de då gå oskyddade .mot tuberkulos ända till årskurs 7 och de som eventuellt blir smittade under tiden ej bli föremål för skärmbildsröntgen förrän i denna årskurs? Vad säger tuberkulosläkarna? |