Prose

Tackel (1970) 21/1, intalat på band: Jag använder ju käppen och så får jag sprutor varje dag. Vi tränar gång i korridoren. Det går fort att bli hjälplös. En sak har jag märkt ...jag undrar ofta om dom talar med mej därute ... ja eller om folk försöker prata med mej. Undrar hur jag ser ut när jag går i korridoren. 20/3

Patienten råkade den 3 november förra året ut för en trafikolycka. med allvarliga hjärnskador som följd. Han berövades både hörsel-, syn-, smak- och luktsinne. Patienten talade inte på flera månader och när han gjorde det skrek han att han inte kunde tala. Så småningom kom han underfund med att han kunde tala fortfarande, även om han själv inte kunde höra det. Patienten hade ingen möjlighet att gå själv och med hjälp var det ändå svårt. Matlusten försvann. Känselsinnet utvecklades till överkänslighet. Han kunde känna skillnad på ljus och mörker trots sin blindhet. Patienten fick vidare tala in sina upplevelser på band. Med tiden blev han dock allt omedgörligare vid inspelningarna. Han var i stort sett passiv utom vid gångträningspassen då han uppvisade stor iver. Eftersom patienten, trots att han själv inbillade sig det, inte gjorde några framsteg i gångträningen, beslöt vi upphöra med den. Patienten kunde sedan under en tidsperiod sitta och klia sig i håret hela dagarna. Ibland rev han hårbotten blodig. Han yrar ofta i sömnen om sin f.d. arbetsplats och arbetet där. Patienten var tidigare väskfabrikant.

15/2, intalat på band: Ibland drömmer jag så konstigt. Inga bilder. bara mönster som svävar omkring i mörkret ... jo ibland drömmer jag att det känns som om jag flyger och flyter omkring. Som om någon bar mig. Annars känns det ganska kusligt. Det finns liksom ingen anledning längre... ja va fan ska jag säga egentligen menar ni? 20/2, intalat på band: Folk som kommer hit för att titta på mig, jag kan inte titta tillbaka. Men jag känner hur det blåser när dom rör sig i rummet. Jag har upptäckt hur tätt med hår det är överallt på kroppen. Jag har också märkt att jag har konstiga veck på magen ... 23/2, intalat på band: När jag repar med naglarna i mönstret på fingertopparna tycker jag nästan att det hörs. Hahaha ... (ngn rör patienten) ... vad är det? Talar jag högt? Jo ... och så vi kan prata ...jag vill att folk ska röra vid mig. Det är ju löjligt. Jag kommer ihåg, för ett tag sedan var jag inne i en affär. Jag skulle köpa en burk soppa. Jag pekade på en burk på en hylla. Gubben sträckte sig upp i affärn. Nej inte den. Den där. sa jag och försökte visa honom rätt. Sedan betalade jag och gick. Dom hade en klocka som ringde när man tog i dörrn. Ärter var det visst förresten ... Och nu låter dom mig inte ens träna gång längre ... 12/3, skrivet på en lös lapp, hittad under sängen: Är det vatten eller vin jag dricker? När jag ätit har jag bara att vänta på att matsmältningen ska göra sitt. 15/3, intalat på band: Jag vill höra sagor. Jag kommer ihåg att jag var ganska liten. Grönt, och solen sken ner i en sandhink jag hade ... den över huvudtaget ... jag vill höra sagor om citroner. Citroner. --- 3/4

Den 1 april fick patienten ett affektutbrott. Han rusade besinningslöst mot en vägg med huvudet före, varvid hans hjärnskador förvärrades. Patienten miste nu även känseln. Han ligger nu tyst och tydligen chockad i sin säng. Han får näring genom en slang. Patienten höjs sporadiskt och under korta tidsperioder upp till medvetandets nivå.

15/4

Patienten är nu av allt att döma vid medvetande men talar ännu inte. Frågan är om inte chocken gjort honom oförmögen att tala för all framtid.

16/4

Patienten har börjat tala igen. Till en början ganska sammanhängande, men sedan bättre och bättre.

20/4

Patienten tillåts nu nästan enbart att ligga till sängs. Minsta rörelse kan vara farlig eftersom han inte känner om han skadar sig. Patientens ordförråd har blivit märkbart mindre. Ord trängs tydligen tillbaka till det undermedvetna, eftersom patienten inte på länge kunnat höra ord upprepas i dagligt tal. Han har vidare börjat skriva ner sina upplevelser.

19/4, intalat på band: Det var länge sedan nu ... undrar hur det skulle vara att bada. Har jag badat? Hur var det? (ngn flyttar patientens armar) ... Det känns konstigt att känna hur armen rör sig utan att man vet om att man ... rör dom själv. Nu har jag bara balansen kvar, nästan. Vad ska jag med den till? Jag vill rita någonting. Är det ingen som vill rita någonting åt mig? 27/4, intalat på band: Världen är döv, nej död! Jag känner mig ensam igen, på den här sidan. Väggen! Telefonen! Någon talar för högt i telefon. Jag får ont i huvudet. Det känner jag. Jag blir yr då, 28/4, skrivet: Jag vill åka hem. Här hörs det inget, det är alldeles mörkt. Varför får jag inte åka hem? Jag har ju ett hem. PS. Jag har radio också. Jag kan inte vara ensam alldeles själv. Jag kan inte vara döv utan och inte höra. Jag klarar inte det. 17/5, skrivet: Det är spännande att vakna och samla sig. Man vet aldrig riktigt var man är. I början kunde jag fundera väldigt på var armen var och sedan märkte jag att det var benet. 17/5, intalat på band: Snart är ni nog blinda allihop förresten. Snart har ni brunnit upp allihop och är döva. Fan, vad det skakar! Lastbilar, dessa förbaskade lastbilar som håller på och kör. Nu ser ni: jag har aldrig riktigt litat på lastbilschaufförer och det ska inte ni heller göra! 19/5, intalat på band: Du har ett ansikte på väggen i tio år. Ett porträtt. I tio år. Och en dag får du se det i en spegel. Ja. Du ser ansiktet omvänt och du tycker att ansiktet har förändrats. Ändrat min. Va? Va? ... Hur låter det när jag gör så här? Är det väggen? Nej? --- 20/7

Patienten redovisar underliga upplevelser och minnen. Han tror sig bl.a. göra själsliga resor utanför sin kropp. Ibland sjunger han sakta och när han ertappas med det, urskuldar han sig med att han trodde att han sov. Patienten talar ansträngt och med en viss fåordighet. Talet är deformerat p g a patientens oförmåga att höra andras tal och härma det. Han har andningsbesvär och måste "tänka pa varje andetag".

10/8

Patienten hade, visade det sig på morgonen, legat och bitit sönder tungan under natten. Senare på dagen genomled han en andningskris.

1/8, intalat på band: Det är svårt att veta när man tänker själv eller när man drömmer. Sömn och vaken är så lika. Ibland tänker jag väldigt klart, så klart att jag ser världen runtomkring mig tror jag nästan. Jag går på en gata. Ett vitt hus i solen framför mig. Jag handlar en tidning. Jag är inne i olika människor varje dag. Jag hörs på deras röster. De ropar mina ord. Ja, jag kan hålla reda på datum också. I gläntan mellan husen skymtar en parkeringsplats ... Hon studerade på den tiden. Hon läste gevalia kommer jag ihåg ... nej, humaniora var det visst hon läste. I alla fall så blev hon aldrig färdig. 4/8, intalat på band, med övertygande brytning: Jag komponerar fantastisk musik. Fantastisk musik. 5/8, intalat på band: Berätta för mig, går inte en musikkår förbi utanför just nu? Skriv med min hand får jag höra! Inte? Svettas jag? 9/8, skrivet: den 9 min födelsedag. När jag är ute rör jag mig så lätt att jag inte ens trampar ner gräset Skogen susar genom någon annans öron. 10/8, skrivet på en påse som innehållit bananer: Idag den 8 min födelsedag! En röst under täcket! Tänk att vara impotent med en annans kropp. 29/8, skrivet: Hon sitter på en låg pall. Jag såg henne halvt bakomifrån. En lång s vrt klänning har hon. Hon är gammal. Tyhet är svart Det svarta tyget luktar frasigt. På axeln. Nacken är i styv. Hon rör sig inte heller. Men genom klänningen växer en ros ut ur knät. --- 25/9

Patientens tal är numera obegripligt. Endast fragmentariskt kan man ana fantastiska upplevelser. liksom i en annan dimension. De ord patienten inte använt på länge och som varit tillbakaträngda till det undermedvetna har nu börjat höjas till ett medvetet plan igen. Under det passiva skedet, när orden inte användes, deformerades orden enligt det omedvetnas lagar, vilket nu visar sig genom de neologismer patienten använder. Han skriver fortfarande men med dålig handstil och svårbegripligt. Han omvärderar bokstäverna och sätter ibland in överflödiga bokstäver och utelämnar ibland andra. Nu är t.ex. 8=a, b=s och 2=p. M, m, J, j, mj, me, kak, jak, mm. kan betyda jag, mig, osv. Patienten har dessutom börjat väta i sängen med flit. Han har fått injektioner mot den alltför livliga fantasin.

15/9, skrivet: Lampioon kysser flicko och unga björkar Kak repar. Mjid blån grusmattan sej trungar lund ur rusklet. 17/9, skrivet: Vibbte v8d det v8r frn början i bpörutan. Kak vibte enr enör de kom in meöd dem blogb vilt me ödö em medd ellör ockbå blogb dem meöd m. Kak tr8r 8lla v8ll j8k bände m mubkeör kj8a a8k slogb blo åt 8ll8 HåLL. Kag jar inte gtjort nåra8 mEr uTFlLktr. Jm knnr IN t emänkorna 8 omkgrlutt m längre. I klartext ungefär: Visste vad det var från början i sprutan. Jag visste när de/ kom in med dem slogs vilt med dem eller också slogs dem / med mig. Jag tror i alla fall jag spände mina muskler jag slog / åt alla håll. Jag har inte gjort några mer utflykter. / Jag känner inte människorna omkring mig längre. 9/12, skrivet: Det var en gång en prinsessa som. s8de ösb s bkoglaktarn till m då. Höon ö 8888 kund INTBtB INTbE s br INTE ks bkratta utan mååste gås. Bå8. Kjag har rö 8 en 8LLdeElLeEb Egen EteEr, Jak har en ögön BLLdeElleEb EgeEn EteEr Det var en gång en prinsessa som sade skogvaktarn-slaktarn till / mig då. Hon kunde inte skratta / utan måste gå. Jag har en alldeles egen / eter. Jag har en egen alldeles egen eter. --- 7/1

Patienten ger numera inga ljud ifrån sig. Han är helt upptagen med sitt skriveri. Dagen i ända ligger han och skriver, ibland på ett papper, ibland i luften eller på sig själv. Under den senaste tiden har stilen blivit praktiskt taget oläslig. Patienten har ett alldeles eget språk. Texten drygas ut med krumelurer, kors och stjärnor.

16/1, skrivet: lllllllllllll l l l llllll 8llF blag8at m Blod. Ute på haaaaaaet gråtu bö ö bö ö bö ö gråtu bönöen haaaaetTTT gråaaatu u mö ö mö ö mö ö gråtu ute 2 haet. 8aalF hr de en v8arsn BåT. Alla slagit mig blodig. Ute på / havet gråter männen gråter männen havet / gråter männen gråter ute på havet. Alla har de en / varsin båt. 12/2, skrivet: HEUREKA? KJ8G VILLL H8 M 8NK8. UTÖ ÄR DET EN EGÖN ETeER bOM J8G bT8V8 DÅ DETt FLLUTtÖR KRNnG UTÖ 2Å H88ET GRÅTU MnnÖn VNnnTER N KORNDORn De franska hararna hade Fra mgångdet kommer nog attskr vas mycketn uis ommarnär dom ska landa på månen. DeT ÄR JOBBIgT bLÅ jÄRTART. Heureka? Jag vill ha min anka. Ute är det en egen eter som jag / stavar då det flyter kring ute på havet gråter männen vinter i / korridoren. De franska hararna hade framgång. Det kommer nog att skr/ivas mycket nu i sommar när dom ska landa på månen. Det är jobbigt / slå hjärtat. 16/2, skrivet: J8G LLLLLLLLLL bOM Mj M J8G KNNNER DEÖT ÄR VInnTER nU. bnÖ Ff fffFFF bN VNnn TER J8G KnnR Snö FALLÖR 2å 2å Vinter ock DET btavab InTE OCKÅ DET GÖR O Jag som jag känner det är / vinter nu. Jag känner snö faller på / på vinter och det stavas inte också det gör o. 17/2, textat: J8G KÄnnR. 8TTT DET ÄR VNnnTÖR nU Snön fallleEr DNREKT 2å HJärtnanär ju En jävl-a Jag känner att det är vinter nu. Snön faller direkt på / hjärnanhjärtat är ju en jävla 18/2, textat på handen: J8 M RUpptck ckl KANDU ! ' '' ' ' ' ' ' ' ' ' ' ' ' ' '' ' ' ' 19/2

Patienten avled den 18 februari. Han hade under den senaste tiden genomgått en förändring där det omedvetna höjdes upp till ett medvetet plan. Därvid kom normalt omedvetna funktioner som hjärtslag och peristaltik att bli plågsamt medvetna för patienten. Den 12 genomled patienten en kris då han trodde hjärtat skulle stanna om han slutade "slå det" själv. Eftersom patienten var starkt psykotisk förmådde han inte göra detta riktigt. När han den 18 fick en avslappnande spruta för att lugna sig glömde han tänka på hjärtat varvid det stannade.

[19700421]