|
Resan
(ett försök att använda Steve Reichs musikaliska idéer i prosa)
(1976)
Han strök tillbaka håret medan hissdörren mjukt slöt sig. Så tryckte han
pekfingret mot en rund vit plastknapp med en svart bokstav på. B stod
det och när han tryckte tändes en liten lampa inuti knappen. Det dröjde
ett tag. Hissen slamrade igång och hissdörren försvann upp i taket. Han
strök tillbaka håret medan hissdörren mjukt slöt sig. Hisspegeln som
normalt bara speglade hissens egna väggar hade nu fått ett offer. Så
tryckte han pekfingret mot en rund vit plastknapp med en svart bokstav
på. Han strök tillbaka håret medan hissdörren mjukt slöt sig. Men han
undvek att se hur gammal han blivit och tittade i stället ut genom de
små fönstren i hissdörrarna gjorda av armerat glas. B stod det och när
han tryckte tändes en liten lampa inuti knappen. Så tryckte han
pekfingret mot en rund vit plastknapp med en svart bokstav på. Han strök
tillbaka håret medan hissdörren mjukt slöt sig. För varje våning
blixtrade en ny uppsättning bruna trädörrar med brevlådor förbi. Det
dröjde ett tag. B stod det och när han tryckte tändes en liten lampa
inuti knappen. Så tryckte han pekfingret mot en rund vit plastknapp med
en svart bokstav på. Det var bara en glimt. Hissen slamrade igång och
hissdörren försvann upp i taket. Det dröjde ett tag. B stod det och när
han tryckte tändes en liten lampa inuti knappen. Där stod någon böjd
över en brevlåda och stoppade just ner en trycksak med stora röda
siffror på. Hisspegeln som normalt bara speglade sina egna väggar hade
nu fått ett offer. Hissen slamrade igång och hissdörren försvann upp i
taket. Det dröjde ett tag. Han stod rak i hissen medan den sänkte sig
och linorna blev längre. Men han undvek att se hur gammal han blivit och
tittade i stället ut genom de små fönstren i hissdörrarna gjorda av
armerat glas. Hisspegeln som normalt bara speglade hissens egna väggar
hade nu fått ett offer. Hissen slamrade igång och hissdörren försvann
upp i taket. Surrandet från motorn högst upp blev allt svagare. För
varje våning blixtrade en ny uppsättning bruna trädörrar med brevlådor
förbi. Men han undvek att se hur gammal han blivit och tittade istället
ut genom de små fönstren i hissdörrarna gjorda av armerat glas.
Hisspegeln som normalt bara speglade hissens egna väggar hade nu fått
ett offer. Siffran ett stod målad med svart färg strax under det sista
fönstret som passerade. Det var bara en glimt. För varje våning
blixtrade en ny uppsättning bruna trädörrar med brevlådor förbi. Men han
undvek att se hur gammal han hade blivit och tittade i stället ut genom
de små fönstren i hissdörrarna gjorda av armerat glas. Nu bromsade
hissen tvärt in, hissknappen slocknade, han tryckte handen mot dörren
och sköt upp den. Där stod någon böjd över en brevlåda och stoppade just
ner en trycksak med stora röda siffror på. Det var bara en glimt. För
varje våning blixtrade en ny uppsättning bruna trädörrar med brevlådor
förbi. Där stod hon redan med lite blodrester i mungipan och väskan hade
hon blivit av med. Han stod rak i hissen medan den sänkte sig och
linorna blev längre. Där stod någon böjd över en brevlåda och stoppade
just ner en trycksak med stora röda siffror på. Det var bara en glimt.
Djävlar! Surrandet från motorn högst upp blev allt svagare. Han stod rak
i hissen medan den sänkte sig och linorna blev längre. Där stod någon
böjd över en brevlåda och stoppade just ner en trycksak med stora röda
siffror på. Siffran. ett stod målad med svart färg strax under det sista
hissfönstret som passerade. Surrandet från motorn högst upp blev allt
svagare. Han stod rak i hissen medan den sänkte sig och linorna blev
längre. Nu bromsade hissen tvärt in, hissknappen slocknade, han tryckte
handen mot dörren och sköt upp den. Siffran ett stod målad med svart
färg strax under det sista hissfönstret som passerade. Surrandet från
motorn högst upp blev allt svagare. Där stod hon redan med lite
blodrester i mungipan och väskan hade hon blivit av med. Nu bromsade
hissen tvärt in, hissknappen slocknade, han tryckte handen mot dörren
och sköt upp den. Siffran ett stod målad med svart färg strax under det
sista hissfönstret som passerade. Djävlar! Där stod hon redan med lite
blodrester i mungipan och väskan hade hon blivit av med. Nu bromsade
hissen tvärt in, hissknappen slocknade, han tryckte handen mot dörren
och sköt upp den. Djävlar! Där stod hon redan med lite blodrester i
mungipan och väskan hade hon blivit av med. Djävlar!
[cirka 1976]
© Karl-Erik Tallmo | Home
|