Jag och jag

 

 

Jag gick tidigt till sängs i går kväll. Jag hoppas att fler läggs in. Jag ska undersöka saken. Jag tror det är övergående. Jag har försökt. Jag kan förstå varför han gjorde det. Jag har aldrig sett den där glädjen. Jag måste sjunga, även om jag inte vill det. Jag vill inte påstå att han har fel. Jag ägnade dem bara ett förstrött intresse. Jag ska inte gå in på själva förfarandet. Jag tvivlar på Hollywood. Jag är tio år för gammal. Jag använder den nästan dagligen. Jag skrev en artikel. Jag vet, för jag var med. Jag blev överraskad. Jag har fortsatt att fundera. Jag känner mig inte skyldig. Jag heter Karl-Erik Tallmo. Jag har sett den i funktion. Jag minns själv. Jag genomlider den allra sista timmen. Jag har inte kunnat spåra dess ursprung. Jag såg förälskelsens möjlighet. Jag står här utanför. Jag minns kvinnan bäst. Jag har träffat många vuxna. Jag lyckades blidka henne. Jag tvingades sitta tills hon somnat. Jag kan ha tolkat beskrivningen fel. Jag har ingen övertygelse. Jag hade aldrig kunnat tänka mig vad som pågick. Jag pratade med honom personligen. Jag gillade inte idén. Jag fick ändå gå ut på gräsmattan. Jag är van att reagera snabbt. Jag är mycket besviken. Jag skulle vara glad om det var slut. Jag gör naturligtvis antaganden hela tiden. Jag menar det inte så illa som det låter. Jag tänkte nog det. Jag har precis köpt en. Jag är snarast av motsatt uppfattning. Jag tycker det är kanonbra. Jag har sett uppsatser om manliga motsvarigheter. Jag skäms men är tacksam. Jag kan inte bestämma mig för om jag älskar eller hatar USA. Jag gissar att namnet kommer att ändras längre fram. Jag har aldrig lyckats lista ut i vilken ordning de sitter. Jag kunde ingenting. Jag minns det från den tidiga televisionens dagar. Jag tror vi står inför en strid, eller åtminstone en brytning. Jag har tänkt på hur man skulle kunna skriva en bok. Jag minns inte vad jag ville komma fram till. Jag tror att ska man göra pengar på det här området, skadar det inte att höja sig lite över den krassa girigheten. Jag måste bli frisk helt enkelt. Jag och Karin är de första som talar. Jag har faktiskt en förkylning på gång. Jag är principiellt för jämlikhet mellan kvinnor och män. Jag kan delvis förstå att man tycker att andra åker snålskjuts. Jag förlamas av alla möjligheter. Jag tror att vi nu upplever slutet på en relativt kort period. Jag vill inte frånta dem illusionen. Jag tror att det kan bli förödande. Jag rekommenderar mycket breda lösningar. Jag minns min första mobiltelefon. Jag är förstoppad. Jag tror att det är en i högsta grad öppen fråga vilken av de här krafterna som kommer att dominera. Jag tror inte någon som mist en arm eller ett ben är samma person längre. Jag sa fel, jag sa fel!

 

 

[mars 1999-januari 2000]