Allmän historia

(1998)



Folk talade. Det gick en massa år. Och så var det någon som åt.

På ett ställe lyste det, förmodligen i ett fönster. Nästan samtidigt dog
flera människor i trafiken.

- Det var det dummaste jag har hört, sade en skäggig typ i en affär.
Sedan gick det som det alltid går. Himlen var blå, sedan var den nästan
svart ett tag.

På landsvägarna rusade bilar bort från moln av grus, som om de var
farliga. Sakta, faktiskt oändligt sakta, ärgade statyerna, och efterhand
skaffade folk glasögon, en efter en. Nu var det någon som blev arg, en
kvinna den här gången, det var väl inte mer än rättvist.

Tänk så lång tid det hade gått. Och kläder hade de på sig nästan
allihop, en del hade örhängen, fast någon hade tappat ett, för det låg
ett i rännstenen och blänkte. Läder var ett ganska flitigt använt
material, trots allt. Så in i helvete mycket siffror egentligen. 



[981205]