Hamburgaren

(1976)



Tommy Urmakare slängde in en frystorkad hamburgare i mikrovågsugnen och
vred reglaget från noll till ett. En lysdiod signalerade att processen
startade. Det hade varit en hård dag, och den var definitivt inte slut
än. Den intensiva sol fläcksaktiviteten under sommaren hade stört fler
klockor och tidgivare den här månaden än vanligtvis under ett helt år.
Bara den här dagen hade han reparerat 14 kvartsur och fem
digitaltidgivare. De gamla antika mekaniska verken hade han inte tid med
alls, men de ägdes ju ändå av folk som knappt kunde betala för sig.

Lite mat måste han i alla fall få i sig innan han fortsatte. Utmattad
kastade han sig på britsen i verkstaden medan han väntade på att
hamburgaren skulle återfå rätt temperatur och fuktighet. Han försjönk i
djup sömn, medan den nedgående solen genom persiennerna projicerade
ljusränder på väggen. Där hängde också klockor på varsin spik med ett
nummer, massor av klockor, överallt klockor. Men Tommy sov, och
mikrovågsugnen höjde hamburgarens temperatur med 78,5 grader.
Persiennmönstret på väggen försköts efter solen, oerhört sakta, 72
centimeter snett uppåt. 

När Tommy Urmakare äntligen vaknade hade en gammal Omega med 4 procents
avvikelse gått 2 timmar och 26 minuter ooh en Zeiss med 1 procents fel
gått 15 minuter mindre. Det vill säga, det var vad de visade med sina
röda siffror, men egentligen hade de förstås gått precis lika länge.
Tommy hade en underlig tryckande huvudvärk som strålade ner i nacken.
Dessutom hade mikrovågsugnen gått sönder. Men det visste han inte än.

Han försökte resa sig från britsen, det blixtrade i huvudet och nacken
var alldeles stel. Det brusade som från ett avlägset hav i hans öron,
bruset verkade nästan komma från väggen med alla klockorna. Han tyckte
sig höra ljudet av tusen elektronrör, ögonblicket innan de skulle gå
sönder, blandat med kakofonin av tusen förstärkta tickanden, att ljud,
eller kanske snarare en känsla, som växte hela tiden. Tommy hade hävt
sig upp på armbågarna och försökte vrida på huvudet och se på klockorna.
Som vanligt var det inte två av dem som visade samma tid. Och så
mikrovågsugnen som var trasig. Men det visste han inte än.

Han halvsatt nu på britsen, masserade nacken och försökte bli kvitt
värken, hade han fått hjärnblödning? Han kände hjärtats slag via pulsen
ända uppe i tinningarna och så den tryckande närvaron av allt
intensivare klockor, köksur, väckarur, armbandsur, glasögonur och till
och med en gammal moraklocka i ett hörn. Den hade inte fungerat på 80
år, men Tommy använde den som garderob.

En svag doft av bränd lök spred sig från köket, och i Tommys hjärna
seglade en vild tanke plötsligt upp, den ilade genom ryggmärgen
målmedvetet upp till hjärnan. Klockorna hade fått liv och var livrädda!
De var en hel koloni som bringats i masspsykos. Katastrof.
Larmberedskap. Vilken tanke!

Under loppet av hela deras kultur hade de levt ett högstående intellektuellt
liv på det som Tommy brukade kalla "väggen". I miljontals mikrosekunder
hade de levt där, bekymmersfritt, studerat, dryftat eternala frågor,
t.ex. den om urkraften som strålade mot dem från det Tommy Urmakare
skulle kallat "köket", de hade roat sig med superkomplexa tal, utövat
sport, de stod på toppen av sin bana, kulturen blomstrade, den litterära
striden stod mellan imaginarister, komplexatorer och realister.
Filosofin försökte tränga in i frågan om det fanns ett liv inom Origo.
Realisterna hävdade att detta bara var tomma mängden av allt
boettskåderi. Urinnevånarna var lyckliga och tog var mikrosekund som den
kom.

Men nu hade deras koordinatsystem plötsligt rubbats, axlarna
förskjutits av en ny faktor. Någon i flocken hade rapporterat att något
märkligt hände i deras omgivning, ett naturfenomen. Några av de mera
exakta uren, med lång drifttid bakom sig, sattes att undersöka det hela
och efter en lång, intensiv och mödosam forskarmöda i säkert 60-70
mikrosekunder stod den fruktansvärda sanningen klar för alla i kolonin.
"Kroppen" på "britsen" hade börjat - hör och häpna - utföra en rumslig
omfördelning i förhållande till omgivningen som tydde på: rörelse. En
kommitté tillsattes för att utreda räddningsmöjligheterna, men det var
bråttom.

Tommy vred tillbaka huvudet igen och reste sig mycket mödosamt upp. Hans
blick föll på en av klockorna som var framlagd på arbetsbänken. Den och
alla andra skulle vara klara dagen därpå, bara att sätta igång! Så
mindes han - hamburgaren! Tommy stapplade ut i köket och öppnade luckan.
En smetig massa låg på gallret och rykte en aning. Från ugnen hördes en
brummande ton.

-Typiskt att den skulle gå sönder just idag, tänkte han, eftersom
garantin gick ut igår. Han ryckte på axlarna och stängde av den. Så gick
han ut och satte sig vid arbetsbänken, kändes redan lite lättare, bruset
och den tryckande känslan var borta. Han tände arbetsbelysningen, tog en
liten mejsel och öppnade den första klockan.



[1976]