Fragment från ett lyckligt 50-tal (Koreakriget var 1950-53)

(1970) Hennes föräldrar hade träffats under en motorcykelutflykt på 20-talet. Hon hade blivit född för tidigt. Alldeles för tidigt. Hon hade ett liv bakom sig hon också, trots sin ungdom. Ett bakom sig liksom ett framför sig. Hans föräldrar hade träffats på 20-talet. Han hade blivit född. Han hade ett ensamt liv bakom sig, precis som hon. En gång plockade de lingon tillsammans med sina föräldrapar, som inte var så särskilt goda vänner. Det var på den tiden trädens bark ännu var frisk, med alla de hemligheter som så småningom skulle komma att glömmas bort, i takt med organismens sönderfall. Föräldrarna slogs allt ibland. Trots att det var alldeles för tidigt. En gång satt han på toaletten och mådde illa i en timme. En annan gång låg hon och grät framför badrumsvågen. -- Två gånger hade de mot sina föräldrars vilja tillsammans rest till kusten. Där upplevde de den första harmonin. DET FINNS EN SORTS TAPET SOM KALLAS "HARMONITAPET". VET NI VAD DEN ÄR GJORD AV? Den första harmonin liksom den ursprungligaste harmonin. De diskuterade allt som kom för dem, även oväsentligheter som t.ex. hans magkrämpor. Han fick ont när måsarna skrek över vattnet. De trodde att de aldrig skulle bli osams om de berättade varje liten löjlig tanke för varandra. Det trodde de. Han grät över henne och berättade Han tyckte att han hade smutsat om sina sexualkomplex. ner och förstört deras fina förhållande. Hon var mycket förstående och förklarade att han DU BEHÖVER INTE KÄNNA DET SÅ, sa inte behövde känna det så. DET ÄR hon. Han kramade henne dyrbart, NATURLIGT ATT MAN SÅ SMÅNINGOM tänkte på deras forna oskuldsfulla s.a.s. VILL GE VARANN ALLT, DEN förhållande och hur han nu måste HÖGSTA ÖMHETSBETYGELSEN. Nu hade framstå som ett djur inför henne. han öppet erkänt sin bedrövlighet. ALLT SKRIVERI, ALLT TAL OM ATT MISSLYCKAS! klagade han. Vid Han hade tyckt att det verkade fjorton års ålder hade han grymt. bevittnat ett samlag. Det blev en skakande upplevelse. Den Han hade drömt mardrömmar, där han pornografi han köpt under de ständigt var på väg in i ett litet ensamma åren hade gett honom rum, där några av hans manliga tillfällig upphetsning, men han kamrater utövade homosexuella hade fått en syn på sexuallivet samlag. De gjorde det för att som något rått och onaturligt. DU skrämma honom, trodde han. Det SPÄNNER DIG I ONÖDAN, förklarade homosexuella skrämde honom inte. hon. LIVET ÄR INTE SÅ KORT. VI Att kamraterna använde sig av VÄNTAR FÖRSTÅS TILLS DET KÄNNS sexuella medel enbart för att NATURLIGT FÖR BÅDE DIG OCH MIG, chocka honom, skrämde honom fortsatte hon stillsamt. När hon däremot. sagt det, kände han verkligen hur hon älskade honom, på stranden. De var båda bekymrade över att de slöt sig så och isolerade sig så och inte kunde göra något åt världsproblemen, som plötsligt tedde sig oövervinneliga och som manade till självdestruktiva handlingar i ofantligheten. Det iskalla havet sköljde in över dem och stranden. Vågen gick tillbaka. I tystnadens och havsbrusets självklarhet vände han hennes nakna kropp på magen. Han smekte bort sanden från ryggen. Plötsligt såg han hennes ryggtavla i en stor close-up. Den blev som en mjuk karta med massor av vägar, dalar och sjöar. HAR DIN FAR SLAGIT DEJ? FRÅGADE HAN OCH HÖRDE HUR HON SNYFTADE I MARKEN. Ryggen var full av rispor, gropar och blåmärken. Stora blåmärken. Han fick en tyst vision av att himlen mörknade, att flickan framför honom höll på att försvinna, att hennes tårar höll på att ätas upp av havet. Därför lät han varje kvadratcentimeter av hennes kropp bli en kyss från honom. Sanden gnisslade mellan hans tänder. Han hade legat på stranden i två dagar nu. Legat i varma hallucinationer, med 12 grader i luften och 8 grader i vattnet. Långt borta på stranden tyckte han sig se ett övergivet parasoll, uppspänt, omkringdrivande i vinden. Han kysste varje tum av sandstranden. Hon hade plötsligt förvandlats till sand under honom. DERAS FÖRÄLDRAR HADE TRÄFFATS PÅ 20-TALET, Hon blev till sand, ryggen blev till jord. Hon hade verkligen fötts alldeles för tidigt. [700301]


© Karl-Erik Tallmo | Home