Expressen 13/2 1982
I Ching - uråldrig kinesisk visdom gömd i växtstjälkar
Det finns människor som i kritiska skeden av livet rådfrågar sin bibel genom att slumpmässigt slå upp en sida och läsa. De tycker att boken på ett mystiskt sätt talar till dem, och att det förbluffande väl stämmer med det de vill ha svar på.I Kina har något liknande i mer än 2 000 år varit satt i system. Det är "I Ching" - Förvandlingarnas eller växlingarnas bok. Den innehåller värderingar av livets och kosmos alla tänkbara förhållanden. Texten tyds ur s k hexagram, ett slags tecken med sex linjer, antingen heldragna eller brutna. Antalet möjliga kombinationer är 64. Så manga är hexagrammen och grundsituationerna i "I Ching".
Denna orakelbok är en av de fem stora kinesiska klassikerna och undgick nätt och jämt att brännas av Shih Huang-ti vid det stora bokbålet är 213 f v t.
Svar får man genom att meditera över sin fråga medan man på ett invecklat sätt räknar högar av röllekestjälkar, vilket leder till ett visst hexagram. Om man sitter på hästryggen kastar man istället tre mynt. Tanken är att en slumpmässig handling påverkas av situationen eller sinnesstämningen.
Men "I Ching" är inte bara raffinerad slantsingling. Den har en djup betydelse för en fjärdedel av jordens befolkning, såsom urkund både för den etiskt orienterade konfucianismen och för taoismen, som sökte en väg i enlighet med naturkrafterna.
Konfucius själv lär ha sagt att finge han ett långt liv skulle han ägna femtio år åt studiet av "I Ching". Men enligt legenden blev han också mäkta förnärmad när oraklet uppmanade honom att ansa det yviga skägget.
Bokens grundtext kommer troligen från tiden för de s k orakelbenen, som användes för spådom i den kinesiska skrivkonstens begynnelse för 6 000 år sedan.
På en oxes ben eller en sköldpaddas buk ristades en fråga, benet upphettades och sprickor uppstod som tyddes som svar.
Hexagram nummer 27, "Mungiporna", är ett eko fran äldsta tider: "Du låter din förtrollade sköldpadda fara och ser efter mig med hängande mungipor." Detta tyder pa gamla riter, kanske initiationen, då barnet invigs i vuxenvärlden, en ofta blodig procedur. De hängande mungiporna är kanske offrets.
När "I Ching" sammanställdes någon gång mellan år 1000 och 300 f v t, lades en utvecklad nummersymbolik till. Tidigt såg man himlen som nummer tre och jorden som nummer två, men alla möjliga tal gavs en innebörd. Detta går igen i hela kulturen, t ex i antalet strängar pä musikinstrument.
Tecknet "I" betyder inte bara förvandling utan också det enkla, lätta och av naturen givna. Paradoxalt nog kan det också betyda det konstanta. En kommentator har nämligen sagt: "Förändring: det som är oföränderligt."
Förändringens motsats är inte stillastående utan tillbakagång. Världen är ständig rörelse, nytt uppstår ur gammalt, det är ständig kamp mellan två motsatta urkrafter. Ytligt sett är kanske inte steget så längt att ta till den maoistiska klasskampsteorin. Går man ner på fysikens nivå liknar det vår atomteori. Och på filosofins nivå liknar det Herakleitos!
Kanske borde jag fråga oraklet självt hur det vill presentera sig? Sagt och gjort. Proceduren leder till hexagram nummer 61 som visar sig heta - "Inre sanning" (se figuren).
De sex linjerna i hexagrammen kan avläsas tre och tre - på fyra olika sätt. För sig har dessa trigram en betydelse och kombinerade får de en annan.
De brutna linjerna i mitten lämnar en öppning, vilket betyder att hjärtat ska vara fritt från fördomar. Man kan också avläsa linjerna tre och tre, de s k trigrammen, och får då upptill "Sun", det milda/vinden, som står för mildhet mot underlydande. De nedre linjerna bildar "Tui", det glättiga/sjön, som åsyftar en glädjefylld lydnad gentemot en överordnad.
Med andra ord menas att jag bör framhålla "I Chings" karaktär av visdomsbok - till skillnad från spådomsbok - och att man bör nalkas den utan fördomar, men med respekt.
Hexagrammen är alltid uppbyggda av trigram, som var för sig har en betydelse och tillsammans får en ny. Detta tänkesätt ligger nära till hands, eftersom kinesisk skrift ofta består av sammansatta bilder. Tecknet "att tänka" består sålunda av symbolen för "hjärta" och "huvud"!
Som C G Jung påpekat projicerar man förstås egna, omedvetna tankar på svaren. Men han menar att detta inte strider mot "I Chings" idé - självkännedom uppmuntras. I motsats till mycken annan spådomskonst är "I Ching" inte fatalistisk, den ger råd oeh man handlar sedan av fri vilja.
ToIkningen kan sedan gå vidare linje för linje, eller tagna tre i taget på olika sätt. Linjerna förändras: brutna blir heldragna och tvärtom, vilket föder ett helt nytt hexagram. Situationen kan på så vis speglas ur många olika perspektiv.
Genom att ordna alla 64 hexagrammen i olika formationer byggs "I Chings" allomfattande världsbild upp.
När man läser "I Ching" är det oerhört viktigt att inse att alla översättningar är ungefärliga. Kinesiskan är mycket dubbeltydig, man måste känna till sammanhanget. Här är detta sammanhang avskalat, texten är ålderdomlig och många tecken har ändrat mening genom ären. Två översättningar blir olika som två meteorologers sätt att tyda tecknen på himlen.
När "I Ching" nu ges ut på svenska (Berghs förlag) är det en översättning av Richard Wilhelms tyska version från 1923. Den anses av många som bäst; språkligt noggrann och med känsla för det ockulta. Det är dock mycket förvillande att inte veta vilka kommentarer som är kinesiska och vilka som är Wilhelms. Än mer förvirrande är den svenska utgåvan som inte behållit den typografiska överskådligheten. Alla kommentarer finns inte med, det är ungefär halva verket som nu föreligger. Översättningen är dessutom slarvig. osvensk och stundtals helt felaktig. Den uppges vara fackgranskad av sinologiprofessorn Göran Malmqvist, vilket verkar otroligt. Förlaget vill tydligen rida på den ockulta vågen snarare än tillfredsställa något mera djupgående religiöst eller kulturhistoriskt intresse.
Hexagram nummer 36, "Ming I", betyder egentligen "skada på ögat", men Wilhelm säger "ljusets förmörkande". Dessutom är det ett gammalt fågelnamn. Texten "ljusets förmörkande i flykten" blir mera fattbar om man tolkar det som en fågel.
När denna visade sig var det ett omen för exempelvis jaktlycka: "Ljusets förmörkande på jakten i söder, man får tag på huvudet". står det pä svenska. Hos Wilhelm står det "Haupt" som betyder huvud, men det kan här också syfta pä det huvudsakliga villebrådet, eller rent av på anföraren av jakten, som kanske råkar illa ut. På detta sätt blir mångtydigheterna missriktade vid översättning av en översättning.
"I Ching" är kryptisk och mångtydig som Nostradamus profetior. Allt kan symbolisera nästan allt, det långsökta blir självklart, som när en Joyceforskare gör vivisektion av "Finnegans Wake" - en annan bok som försöker innesluta världen mellan sina pärmar. Detta tillfredsställer förstäs ockultisten. Men det är också bäddat för poesi:
"Ljuset har sjunkit ner i jorden: bilden av ljusets förmörkande. Så lever den upphöjde med den stora massan: han döljer sin glans men förblir trots det ljus."I nummer 25, "Wu wang", talas om en tjudrad ko som blir den förbipasserandes vinst och bybornas förlust. Ta ingen medicin, tilläggs det. Sinologen Arthur Waley tror att "Wu wang" är en sjukdom (detta nämner inte Wilhelm) och att den besmittade kon ställs ut av rituella skäl, så att den tjuvaktige vandraren ska ta kon och sjukdomen med den. Därför behövs ingen medicin.
Hexagrammet får alltså helt olika tolkningar; att förlora en ko är negativt, men att bli av med en sjukdom är positivt.
I ett avseende har "I Chings" rigida system hämmat kinesisk vetenskap genom århundradena. Man ansåg sig inte behöva studera naturfenomen, eftersom svaret på alla gåtor fanns i boken. Systemets fasta förankring berodde kanske på dess närhet till byråkratin. Olika myndigheter hörde samman med vissa årstider och via dessa med hexagrammen.
Kejsaren Fu Hsi, som levde för mer än 4 000 år sedan, sägs vara den som uppfunnit de trigram som ligger till grund för "I Ching". Den uppmärksamme kanske känner igen dessa tecken från Sydkoreas flagga, där de symboliserar väderstrecken.
Det har hävdats att "I Ching" liknar kemisternas periodiska system, där grundämnena ordnats i serie efter atomtal, de luckor som uppstod har efter hand fyllts av nyupptäckta ämnen. Åven "I Ching" skulle vara öppen för alla kommande situationer med sitt bagage av bönders skrock och lärdomar genom seklerna.
All vetenskap är modeller. Ställs fysikerna inför ett fenomen där ljuset inte verkar vara en vågrörelse, definierar man snabbt om det till att vara partiklar. Vetenskap är en ekvation, där man antar att världen är x. Men man kunde lika garna anta att den är y. Eller kanske "I Ching"?
Frägan är vilken typ av vetenskap vi önskar. Kineserna har trots allt haft en helhetssyn som först nu börjar slå igenom i västerlandet i och med ekologiskt nytänkande mm. Vi kan också fråga oss vilken talmystik eller formalism som väntar oss i dataåldern. Hur kommer vårt tänkande att bindas upp?
En liten kuriositet: Leibniz, som på 1700-talet uppfann det talsystem som i dag används av datorer - med bara noll och ett - fick idén från "I Ching"! Leibniz behövde bara ersätta bruten linje med noll och heldragen med ett, så hade han en talserie enligt detta system. Han såg det som gudomligt: I begynnelsen var Gud och intet - ett och noll.
Även andra har inspirerats av "I Ching". Amerikanen John Cage har skrivit musik med dess hjälp. Hermann Hesse drömde om en världsåskådning, där man kunde förena kropp och själ, ont och gott, Narziss och Goldmund. "I Ching", som bejakar både livets mörka och ljusa sida, fick stå modell för Hesses "Glaspärlespelet", vars huvudperson diktar sålunda:
"Jag lade darrande på min pulpet
en bok och som man utan svårighet
i drömmen utför vad man aldrig lärt
så tydde jag på oförklarligt sätt
en magisk bildskrift lekande och lätt,
jag såg gestalter bölja av och an,
tillbakabildas, paras med varann,
kretsa i skaror, åter flyta sär
och formas om för att i nästa sfär
kaleidoskopiskt, i en oerhörd
beständig växling byta innebörd."
Att läsa "I Ching" är i bästa fall både historiskt lärorikt, andligt uppbyggligt och poetiskt vederkvickande. I sämsta fall - och här kommer utgivarens ambitioner in - får den vilsne sökaren en ny labyrint att förlora sig i.
-KARL-ERlK TALLMO
(I Expressen angavs aldrig källorna. Här är de:
- I Ching, Förvandlingarnas eller Växlingarnas bok. Översatt från kinesiska till tyska och kommenterad av Richard Wilhelm. Från tyskan av Christina Tranmark Kossmann, manuskriptgranskad av fil.kand. Christina Hellman, fackgranskad av fil.dr. Göran Malmqvist. Berghs Förlag, Malmö, Stuttgart, Zürich, 1981.
- The I Ching or Book of Changes. The Richard Wilhelm Translation rendered into English by Cary F. Baynes. Foreword by C.G. Jung. Preface to the Third Edition by Hellmut Wilhelm. Bollingen Series XIX. Princeton University Press, 1979.
- I Ging, Das Buch der Wandlungen. Aus dem Chinesischen übertragen und erläutert von Richard Wilhelm. Eugen Diedrichs Verlag, Düsseldorf, Köln, 1974.
- Hellmut Wilhelm: Change, Eight Lectures on the I Ching. Translated from the German by Cary F. Baynes. Lectures from 1943. Routledge & Kegan Paul, London, 1961, 1975.
- James Legge: Yi King (Sacred Books of the East, vol XVI), Oxford 1882.
- Arthur Waley: "The Book of Changes", Bulletin of the Museum of Far Eastern Antiquities. V, Stockholm, 1933.
- Joseph Needham: Science and Civilisation in China, vol II: "(g) The System of the Book of Changes", Cambridge, England, 1956, s 304-345.
- F. van der Blij: "Combinatorial Aspects of the Hexagrams in the Chinese Book of Changes, Scripta Mathematica, volume XXVIII, No 1. New York, 1965(?)
- Hung-hsiang Chou: "Chinese Oracle Bones", Scientific American, April, 1979.
- Gottfried Wilhelm Leibniz, "XXI. Explication de l'Arithmétique Binaire, qui se sert des seuls caractères 0 et 1, avec des Remarques sur son Utilité, et sur ce qu'elle donne les sens des anciennes Figures Chinoises de Fohy", Mémoires de l'Académie royale de Sciences, vol. III, (1703), (i Mathematische Schriften, Berlin, Halle 1849-1863).